Jag fyllde häromdagen på i Swedish Match till en kurs om 678:- per aktie, vilket i min mening då var ett fynd, och vilket befästes än mer när rapporten kom i tisdags. Swedish Match är det enda bolaget som tar plats i min portfölj oavsett vad min analys säger, eftersom innehavet bygger på det faktum att jag slutat snusa.
2016 på höstkanten, bestämde jag mig för att sluta snusa, och för att motivera mig själv bestämde jag mig för att investera det oförbrukade kapital som inte användes till mitt beroende i Swedish Match. Det var då drygt 18 000:- per år, så inte en helt obetydlig summa. Mina villkor var att jag får inte ta en enda snus så länge jag har pengarna investerade, och när innehavet vuxit sig tillräckligt stort så kan jag få börja snusa igen om jag vill. Målet var att kapitalet i SWMA skulle generera 1 årskonsumtion av snus i utdelning.
Det var finurligt, eftersom jag i bakhuvudet visste att när den dagen, som trots allt ligger rätt långt fram i tiden, kommer så vill jag nog inte ta fler snus.
Jag villkorade även för mig själv att om jag misslyckades, och tar en snus under tiden, måste hela kapitalet förverkas och användas enbart till snuskonsumtion. Detta gjorde att jag till dags dato inte tagit en enda prilla och har blivit ganska mycket rikare på köpet.
Innehavet är inte längre en helt obetydlig del av portföljen och skvalpar strax över 200 000:- i värde, tack vare enormt stark performance av bolaget de senaste åren. Vid första inköpet analyserade jag inte bolaget, utan utgick från min snusstrategi. Med åren har jag fördjupat mig mer och mer i bolaget och har kommit att verkligen uppskatta det som en komponent i min portfölj.
Det som normalt sett hade avskräckt mig, och säkert många andra, är den vid första anblick ganska förvirrade kapitalstrukturen. Swedish Match har ett så pålitligt kassaflöde att man i stort sett finansierar både investeringar i produktion, återköp av aktier och utdelningar med skuld. För den som är van vid defensiva aktier ser balansräkningen minst sagt trist ut. Och i vanliga fall hade jag ryggat bort eftersom det inte möter mina krav om stark finansiell ställning.
Däremot har jag börjat förstå modellen, där Swedish match har blivit experter på att sysselsätta kapital för sina aktieägare och fodringsinnehavares bästa. Man utnyttjar sitt stabila kassaflöde till att bara behålla så liten del som behövs för att bibehålla och underhålla kärnverksamheten. Sen använder man resterande del som hävstång för att använda billig finansiering till expansion (för framtida tillväxt), återköp av aktier (ökar kassaflöde/vinst per aktie) och utdelning (kassaflöde direkt till aktieägare). Tidigare motiverades modellen av en väldigt stark moat med motståndskraftiga marknadsandelar på framförallt snusmarknaden. För ett par år sedan började uppstickare dyka upp med kvalitativa och billiga alternativ, och klassiska cigarettföretag som BAT och Altria började experimentera med rökfria produkter. Detta skapade viss oro kring bolaget, men då hände något magiskt.
Bolaget som brukade förlita sig på sin moat, lanserade en ny vit niktoinpåse, Zyn, som togs emot väldigt väl av marknaden. Produktionen kunde utnyttjas effektivt för att lansera och experimentera med produkten och nu är det en ny stjärna i produktportföljen som gjort att man inte bara har moat på gamla marknader utan nu även till stor del kan titulera sig tillväxtbolag.
Sammantaget gör detta att bolaget är en smygande favorit i min portfölj och jag längtar till varje Q4 när jag placerar min årliga icke-snuskonsumtion i bolaget och bestämmer mig för att skippa snusen ytterligare 1 år. Nu kom det sig då att en dipp, som för mig är omotiverad, gav köpläge långt tidigare än jag brukar göra de årliga inköpen och jag slog till.
Även om jag älskade att snusa, kommer bolaget och mitt villkorade upplägg nog se till att jag aldrig rör en prilla igen.
Trevlig onsdag!
Hidalgo,