Cibus - rapport Q3

 Då släppte Cibus, bolaget med fastigheter inom dagligvaruhandel, sin tredje kvartalsrapport för året. Det såg verkligen trevligt ut, i synnerhet om man enbart tittar på bolagets prestanda. P.g.a. emission under året har de dock givit ut ganska mycket fler aktier vilket gör att förbättringen per aktie blir något mer modest. Förvaltningsresultatet som helhet förbättrades ca 30% jämfört med för ett år sedan, medan förvaltningsresultatet per aktie ökade med lite mer blygsamma, men trots allt stadiga, 5% om man jämför med föregående år och samma period. 

Oavsett är det riktigt trevliga nyheter. Jag äger en del i bolaget och uppskattar likt många andra att de är det enda svenska bolag som delar ut månatligen i tillägg till den defensiva naturen och aktieägarvänliga inriktningen på bolaget. Jag vill öka på ganska rejält framöver men är ingen köpare på dessa nivåer. EPRA NAV ligger någonstans kring 127:- per aktie, och min värdering är väl strax ovanför detta då jag kan tänka mig premiera okänsligheten i verksamheten. Så någonstans under 140-145:- per aktie är jag köpare. 

Dock vill jag motvikta en del av premien jag kan ge, med rabatt för begränsad tillväxttakt och att bolaget trots allt är ganska nytt och har en lite väl tunn historik för att överhuvudtaget kunna imponera, på riktigt.

God torsdag!

Hidalgo,

Köpte mer aktier i Swedish Match - SWMA

 Jag fyllde häromdagen på i Swedish Match till en kurs om 678:- per aktie, vilket i min mening då var ett fynd, och vilket befästes än mer när rapporten kom i tisdags. Swedish Match är det enda bolaget som tar plats i min portfölj oavsett vad min analys säger, eftersom innehavet bygger på det faktum att jag slutat snusa. 

2016 på höstkanten, bestämde jag mig för att sluta snusa, och för att motivera mig själv bestämde jag mig för att investera det oförbrukade kapital som inte användes till mitt beroende i Swedish Match. Det var då drygt 18 000:- per år, så inte en helt obetydlig summa. Mina villkor var att jag får inte ta en enda snus så länge jag har pengarna investerade, och när innehavet vuxit sig tillräckligt stort så kan jag få börja snusa igen om jag vill. Målet var att kapitalet i SWMA skulle generera 1 årskonsumtion av snus i utdelning. 

Det var finurligt, eftersom jag i bakhuvudet visste att när den dagen, som trots allt ligger rätt långt fram i tiden, kommer så vill jag nog inte ta fler snus. 

Jag villkorade även för mig själv att om jag misslyckades, och tar en snus under tiden, måste hela kapitalet förverkas och användas enbart till snuskonsumtion. Detta gjorde att jag till dags dato inte tagit en enda prilla och har blivit ganska mycket rikare på köpet.

Innehavet är inte längre en helt obetydlig del av portföljen och skvalpar strax över 200 000:- i värde, tack vare enormt stark performance av bolaget de senaste åren. Vid första inköpet analyserade jag inte bolaget, utan utgick från min snusstrategi. Med åren har jag fördjupat mig mer och mer i bolaget och har kommit att verkligen uppskatta det som en komponent i min portfölj.

Det som normalt sett hade avskräckt mig, och säkert många andra, är den vid första anblick ganska förvirrade kapitalstrukturen. Swedish Match har ett så pålitligt kassaflöde att man i stort sett finansierar både investeringar i produktion, återköp av aktier och utdelningar med skuld. För den som är van vid defensiva aktier ser balansräkningen minst sagt trist ut. Och i vanliga fall hade jag ryggat bort eftersom det inte möter mina krav om stark finansiell ställning. 

Däremot har jag börjat förstå modellen, där Swedish match har blivit experter på att sysselsätta kapital för sina aktieägare och fodringsinnehavares bästa. Man utnyttjar sitt stabila kassaflöde till att bara behålla så liten del som behövs för att bibehålla och underhålla kärnverksamheten. Sen använder man resterande del som hävstång för att använda billig finansiering till expansion (för framtida tillväxt), återköp av aktier (ökar kassaflöde/vinst per aktie) och utdelning (kassaflöde direkt till aktieägare). Tidigare motiverades modellen av en väldigt stark moat med motståndskraftiga marknadsandelar på framförallt snusmarknaden. För ett par år sedan började uppstickare dyka upp med kvalitativa och billiga alternativ, och klassiska cigarettföretag som BAT och Altria började experimentera med rökfria produkter. Detta skapade viss oro kring bolaget, men då hände något magiskt. 

Bolaget som brukade förlita sig på sin moat, lanserade en ny vit niktoinpåse, Zyn, som togs emot väldigt väl av marknaden. Produktionen kunde utnyttjas effektivt för att lansera och experimentera med produkten och nu är det en ny stjärna i produktportföljen som gjort att man inte bara har moat på gamla marknader utan nu även till stor del kan titulera sig tillväxtbolag. 

Sammantaget gör detta att bolaget är en smygande favorit i min portfölj och jag längtar till varje Q4 när jag placerar min årliga icke-snuskonsumtion i bolaget och bestämmer mig för att skippa snusen ytterligare 1 år. Nu kom det sig då att en dipp, som för mig är omotiverad, gav köpläge långt tidigare än jag brukar göra de årliga inköpen och jag slog till. 

Även om jag älskade att snusa, kommer bolaget och mitt villkorade upplägg nog se till att jag aldrig rör en prilla igen. 

Trevlig onsdag!

Hidalgo,

Brookfield Renewable Partners

Brookfield Renewable Corp (BEPC) är ett kanandensiskt bolag som agerar partnerskap under giganten Brookfield Asset Management (BAM). Båda länkarna leder till respektive bolag på Avanza. BEPC är egentligen en subsidarie, eller slags direkt kopierat aktieslag som en variant på Brookfield Renewable Partners LP. Detta är för att främst i U.S.A. men även i Sverige skapar LP-bolag (Limited Partnerships) en del merarbete skattemässigt för investerare, så man noterade en likvärdig aktie som ett klassiskt Corporation (motsvarigheten till aktiebolag) i U.S.A. Som småsparare är det ingen skillnad på att investera utifrån bolagsrisken, utan det är som sagt skatten som skiljer. Väljer man att investera rekommenderar jag att välja BEPC och undvika LPs överlag, och att äga dessa i en kapitalförsäkring framför ISK eller Aktiedepå. 

Nog om teknikaliteterna. BAM är ett gigantiskt konglomerat med flera partnerskap inom energi, infrastruktur, fastigheter och private equity. De har en lång historia av att köpa fast egendom och förädla och förbättra dessa för att skapa återkommande värden. Förutom att visa på en god historik i att lyckas med detta har de även för vana att sälja lyckade tillgångar och köpa nya förädlingsprojekt vilket gör att de både har ett återkommande kassaflöde från verksamheten, samt ökar detta med nya projekt över tid. 

De är då nu ett av världen absolut största företag och BEPC utgör deras gren inom förnybar energi. De äger i huvudsak stora vattenkraftverk och dammar vilket utgör ca 64% av tillgångarna. Utöver detta investerar de stort i vindkraft och solenergi och andra alternativa energikällor. De har som uttalat mål att växa långsiktigt med 12-15% per år, vilket de lyckas nätt och jämnt med hittills, med några få undantagsår på drygt 20 år. De har några unika styrkor som fått mig att få upp ögonen ordentligt för dem, trots att jag ännu inte investerat. 

Styrkor

De har hittills levererat i takt med sina utsatta mål.

De har ökat utdelningen varje år under 10 års tid.

De har en global närvaro och ger exponering i stabila såväl som växande marknader.

Energi är ett basbehov som bör stå väl i konjunkturförändringar.

Goda möjligheter till tillväxt båda p.g.a. att energibehoven världen över bör öka, men framförallt för att det är inom förnybar energi, vilket bör ha ännu starkare grund för att växa iframtiden.

Man har koncernmodern BAM i ryggen vilket har en kassa på över USD 23 Miljarder per 2020. Utöver detta är de extremt kreditvärdiga och har skalfördelar genom sina andra bolag. 

Risker

För den som tittar i boksluten ser man snabbt att det inte är lika lätt att utläsa prestandan som det är för "vanliga" bolag. Eftersom det är en kombination av kassaflöde, förvärv och avyttringar som utgör prestandan är det inte alltid helt tydligt hur det går. Risken går att mitigera något, genom att hålla sig till FFO (Funds from operations) vilket något klumpigt kan likställas med ett slags förvaltningsresultat för ett klassiskt fastighetsbestånd. Man behöver då se till att denna överstiger utdelningen per aktie, och kan också kontrollera att tillgängliga likvider (cash och kreditlinor) överstiger de årliga utbetalningarna av utdelning med råge. Detta i kombination med att ha BAM i ryggen bör minska risken något. 

Valutarisken. Förutom det uppenbara att man exponerar sig mot USD direkt och CAD indirekt har verksamheten uppenbara valutarisker över hela världen med varierande konsekvens. Till exempel slog den sjunkande Brasilanska Realen (BRL) hårt på resultatet under de första två kvartalen 2020. Dock är det svårt att ta valutarisker i beaktande i sitt agerande, men man bör känna till det och kanske lägga ytterligare in säkerhetsmarginal (läs; rabatt) på priset man tänkt sig för att kompensera för denna. 

På lång sikt kommer troligen bolaget att växa på i maklig takt, och att utdelningarna ska dras in p.g.a. covid-19, konjunkturförändringar eller andra omvärldsfaktorer bedömer jag som låg.

Sammanfattning av bolaget:

Tillräckligt stort: JA

Tillräcklig finansiell stabilitet: NEJ

Jag är ganska konservativ och kräver att omsättningstillgångarna ska vara dubbelt så stora som de kortfristiga skulderna och att totala skulder ej får överstiga totala skulder. Detta kommer dock vara svårt för ett bolag som investerar enligt BEPs strategi. Att förvalta fast egendom är en kapitalintensiv verksamhet och stor del av värdet ligger i egendomen, som för bästa avkastning och hävstång bör belånas för att uppnå deras ambitiösa tillväxtmål. Hur jag än vänder och vrider på det kommer inte BEP att klara mitt krav för finansiell stabilitet, men jag kan ha överseende med detta då det är lämpligare att titta på total belåningsgrad, som i sig är väl tilltagen strax över 70%. Man behöver också ha med sig att en stor del av skulderna är så kallad "non-recourse debt" vilket innebär att skulden är knuten till fastigheten som pant. Så om BEPC mot förmodan inte lyckas betala på sin skuld är det värsta som kan hända att banken tar fastigheten i beslag, och kan inte kräva BEPC på mer, även om den inte längre motsvarar skuldens värde.

Intjäningsstabilitet: JA

Utdelningsstabilitet: JA

Intjäningstillväxt: JA

Gynnsam ägarstruktur: JA

Slutsats

På det stora hela har jag kommit fram till att jag vill äga BEPC, och kommer över tid bygga upp en position som utgör mellan 3-5% av min portfölj. Priset i dagsläget ligger på ca 50 USD i skrivande stund, och medför en direktavkastning på ca 3,4%. Detta är OK, och givet att avkastningen beräknas till minst 10% per år framåt, ligger P/FFO (motsvarande P/E för detta bolag) på ca 16 en bra bit under min bedömning med den tillväxttakten. Fair value hade varit någonstans kring P/FFO om 28,5*. Med tanke på hög skuldsättningsgrad, valutarisker och några år med negativ avkastning önskar jag en margin of safety på minst 20% vilket ger P/FFO på 22,8. Eftersom vi är en bit under detta, ser jag det som lämpligt att köpa ända upp till ca 65 USD, och kommer att göra detta löpande under hösten. Notera att det på inget sätt är ett fynd vid 65 USD, men det är min absoluta smärtgräns. FFO för Q2 2020 är 3 USD per unit, extrapolerat som helår.

God onsdag!

Hidalgo,

* När jag tittar på bolag med förväntad avkastning på över 10% betraktar jag dem som tillväxtbolag. Tillväxtbolag värderar jag ofta så enkelt som med Grahams tillväxtformel P/E = 8,5 + (tillväxttakt x 2). I detta fall 10% (något lägre än 12-15% som är bolagets mål) vilket ger 28,5. Det använder jag som baseline och gör sedan konkreta avdrag till följd av riskernas vikt, enligt mig. Hängslen och livrem.

 

Investeringsfilosofi

 Så, tanken med bloggen kommer alltså i första hand vara ett konkret verktyg för att argumentera och resonera med mig själv, samt skapa en historik över mina analyser, transaktioner och resonemang. Till att börja med vill jag ge en kort bild av det ramverk och den filosofi jag följer i mitt investerande. Jag vill nedan beskriva vilka typer av tillgångar jag riktar in mig på, hur jag analyserar dessa och i slutändan hur jag prissätter dem. 

Tillgångsslag

Jag har egentligen inga förbehåll kring vad jag investerar i, så länge det är en tillgång som generar ett kassaflöde. Jag är alltså inte speciellt intresserad av investeringar i ädelmetaller, konst, samlarobjekt eller annat som mer eller mindre stämmer in på Greater fool-teorin. Det vill säga att nästa man ska betala mer än vad jag gjorde för det, utan någon annan förändring, förbättring eller värdeskapande aktivitet i eller kring tillgången. Det finns dock undantag som jag kommer förklara närmare längre fram.

Av de tillgångar som återstår är det primärt aktier och fastigheter för uthyrning som är i scope för min investeringsfilosofi. Jag är så förtjust i fastigheter att majoriteten av mitt aktieinnehav faktiskt också är fastighetsbolag eller bolag med liknande struktur. Det faller sig så enkelt förklarat att jag har en god förståelse för fastighetsförvaltning och har lättare att bedöma och värdera kassaflödet från dessa än t.ex. ett snabbt växande e-handelsbolag med kläder. Det ligger inom min kompetensarea, och det finns tillräckligt många fina fastighetsbolag i världen samt verksamheter med liknande struktur inom energi, infrastruktur och t.e.x. dagligvaruhandel att jag inte har någon anledning att göra några större utsvävningar. Jag är såklart öppen för andra verksamheter också, men de är ofta svårare för mig att bedöma. Vad gäller fastigheter för uthyrning är detta fortfarande i planeringsstadiet och jag har inte satt alla parametrar för hur jag vill att det ska se ut. Första fastigheten beräknar jag förvärva inom 2 år.

Analys

Mitt sätt att analysera företag och tillgångsslag grundar sig till stor del på inspirationskällor som Warren Buffett, Benjamin Graham, Peter Lynch med flera. I mer samtida sammanhang har jag mycket gemensamt i min filosofi med exempelvis lundaluppen (lundaluppens blogg), petrusko (petruskos blogg) och Marcus Hernhag. 

I vissa fall är jag mer konservativ än flera av ovan, och i andra fall mer aggressiv eller utsvävande. Som en röd tråd är det att jag håller mig till verksamheter som jag till stor del kan förstå, som i grunden bör vara ocykliska över tid, som ligger nära basbehoven (att bo, att äta, att sova, sjukvård, att dricka, energi, kommunikation) och försöker hålla mig från populära trender och mode (exempelvis kläder, mobilskal, leksaker, köksutrustning, resor, spelappar). 

För den som läst The Intelligent Investor av Benjamin Graham kommer nog finna många likheter med mina analyser och kapitel 14 i den boken, vilken jag anser är en av de mest fantastiska böcker att läsa för den som är intresserad av investering. 

Jag har vissa krav på verksamhetens lönsamhet, tillväxt och finansiella ställning, gärna med god grundad historik som visar att bolagets förflyttning framåt är uthållig, pålitlig och förutsägbar. I grunden kan man säga att jag är mer eller mindre helt ointresserad av spekulation om själva aktiens pris eftersom jag försöker se det som att jag köper själva företaget och verksamheten (nåja, en väldigt liten del av den). Alltså är priset det sista jag försöker lägga vikt vid när jag investerar. D.v.s. jag investerar aldrig på grund av att en aktie är billig. Jag försöker hitta bolag jag vill äga mot bakgrund av företagets prestanda, och gör sedan min egen prissättning i lugn och ro. Står det till buds att köpa bolaget till eller under min prissättning innebär det en investering. Annars väntar jag.

Prissättning

Med hänsyn till sista stycket ovan är detta nästan det jag vill lägga allra mest vikt och betoning vid. Jag hittar företag jag vill äga. Jag själv bedömer vad värdet är. När marknaden tillåter mig att köpa till det priset gör jag det, annars inte. Detta gör att jag missar väldiga uppgångar ibland, eftersom att jag inte rider "trendens våg". Men det är heller inte det jag är ute efter. Om jag investerar är horisonten alltid minst 15 år, mer eller mindre utan exitstrategi. Detta i kombination med en relativt konservativ bedömning av företagsvärden, gör att risken för fel minimeras. Som Buffett själv skrev i sin essä The Superinvestors of Graham and Doddsville, bör man alltid följa filosofin att "ska jag köra över en bro dagligen med 10 000 ton, vill jag inte att den ska klara 12 000 ton. Den ska klara 30 000 ton. Hängslen och livrem alltså, och detsamma gäller i många av mina investeringar. 

Således är priset aldrig orsaken till om jag ska investera, utan bara ett svar på frågan om när jag ska investera, när jag redan bestämt mig om jag vill ha bolaget.

Risk

Det finns många sätt att bedöma risk och förhålla sig till dessa på. Dock slutar oftast de traditionella bemärkelserna på risk i en formel som kan liknas vid: Risk = Volatilitet x Tid x Nuvarande pris. Ju större standardavvikelse från medelpriset tillsammans med kortare tid, tillsammans med högre pris ökar generellt sätt risken. Främst är det volatilitet och tid som förmedlas från finansinstitut till småsparare. 

"Om du väljer grön fond har du låg risk och behöver bara behålla ungefär 1 år. Om du väljer röd fond har du högre risk men också högre avkastning, och då rekommenderar vi att du kan avvara pengarna minst 5 år". Så kan det ofta låta på det lokala bankkontoret. 

Och den definitionen på risk är det inget fel på för gemene man. Men eftersom jag själv lever på mina investeringar, och vill att de bolag jag med omsorg väljer att utgöra min portfölj med ska bidra till mitt uppehälle och min trevnad under överskådlig framtid har jag neutraliserat begreppet tid. Under analysfasen väljer jag bolag som jag i teorin ska kunna ha i en "evighet". Detta ger mig en marginal för felbedömningar eftersom det som återstår är att jag räknat rätt på kassaflöde, tillväxt och överlevnadsförmåga så blir det "bara" sämre avkastning. Inte negativ sådan. Likaså gäller begreppet volatilitet. Eftersom jag enbart är intresserad av den grundläggande verksamheten och vill ha den över väldigt lång tid, gör prisvariationerna mig ingenting. Förutsatt att inget underliggande förändras är jag ganska ointresserad av om priset på aktien sjunker. Detta gör att min filosofi lägger mycket vikt vid att finna stabila företag och enligt mig inte köpa alldeles för dyrt. Det är egentligen min enda stora utmaning vad gäller risk. Att hitta ett fantastiskt bolag att vilja äga är en utmaning i sig. Men att när man hittat sin nästa affärsförälskelse, ändå lyckas sansa sig och lita på sin egen prissättning när marknaden är helt irrationell är min största utmaning och därmed den största risken för min portfölj. För den som vill se nutida exempel kan man följa Teslas kursuppgång sista tiden. De har aldrig varit av intresse för mig, eftersom de saknar flera av karaktärsdragen jag letar efter. Men jag värderade dem för underhållningens skull förra året och jag tyckte de var övervärderade vid 300 dollar innan spliten. Nu är de uppe i över 400 dollar efter en split på 1 till 5. Över 500% missad avkastning p.g.a. att jag är en stofil, men jag är lika glad för det. 

Jag tycker som sagt att investeringar i princip är det roligaste som finns, och jag har sedan en tid tillbaka lämnat ekorrhjulet för att ha förmånen att göra detta på heltid. Därför finner jag nu det lämpligt att dokumentera mina tankar och investeringar och hoppas som tidigare nämnt på att det kan generera lämpligt utbyte oss alla emellan.

Trevlig tisdag!

Hidalgo,